I denna olustiga och underliga stund
är jag knappast mindre bitter än vad ditt slut har varit.
Men, jag misströstar inte.
Din ande strövar vidare på den breda vägen
och går sin mästare och mästerman till mötes.
Den lär bli belönad med vad den har förskyllt.

Ditt sista andetag lät som en paddas kväkning.
Jag satt vid din dödsbädd och tyckte verkligen synd om dig
när förtrollningen bröts och alla dina skyddsänglar -
dina ilskna demoner, tappade sina påklistrade vingar och
gav sig på min låga och dreglade den till rök och
ströp min värme med kalla klor och ....

.... jag är nog tvungen att avrunda här.
Min tunga har bränt och mina läppar har blött
ända sen den sista kyssen i din olivlund.
Dessutom ser jag att församlingen har skingrats.
Alldeles strax kommer jag att sänka dig i graven
och ösa en hård näve förstenat hjärta på din kista.