En spegelbild i vattnets krusade yta
Där ett hånfullt leende ser upp
För att möta sorgsna ögons blick
Ett bröst med frusna hjärtslag
Som tränger in och låser varje lem
Ett ögonblick ett andetag
Vattenytans spegelbild klarnar
Hånleendet växer sig starkare
Den sorgsna blicken viker undan
Tårarna som nu faller suddar ut bilden
Som för evigt förföljer sin bärare
Där på insidan av svidande ögonlock