Tårar rinner ut i det stora blå,
en plats jag inte kan om ens vill nå.
\"Lilla vännen, varför ska du gråta?
Inte sörja - du ska förlåta\"
En uppmaning av nån som inte förstår,
som inte begriper hurdant jag mår.
För fan, männskor, se,
jag vill inte le!
Jag vill faktiskt gråta,
ger fan i att förlåta.
Jag är ensam i min skog,
bara för att jag inte log.
\"Jag förbannad och trött\",
ja, det svarar jag slött,
rakt ut i syret och väten,
jag är lika död som ett par bilsäten.
Full av stoppnng och skit,
mitt lott kan ha varit en nit,
vad fan vet jag,
jag var trots allt inte på dragningen idag.