Det regnar i dag, men jag är inte gjort av socker.
Vi har våra hus att sitta i och titta hur hela planeten revolverar i detta moln.

En liten fågel flög till mitt balkongräcke, svängde sig åt mig och sa att han
eller hon brukar tillbringa sina vintrar i främmande länder,
att det gäller bara att sätta i gång, använda musklerna osv.

Det är hopplöst för mig att försöka flyga, förklarade jag,
men det går nog bra att då och då springa genom staden,
dansa i duggregnet; åtminstone blixtbesöka omfanget
bakom närköpet. "Då kör vi." sa hon/han, men
snart flög bort. Jag packade ner mina prylar
i all stillhet.