NÄR SORGEN VAR SOM STÖRST

Ramlade ner i ett svart hål

Famlade i mörkret

Visste inte efter vad

Men fortsatte ändå

Fri vers (Fri form) av Marita Ohlquist
Läst 368 gånger och applåderad av 29 personer
Publicerad 2014-06-25 08:39

Skriv ut
Spara som PDF

Lena Själsöga Keijser du ser det mörkret är 2014-06-27

ResenärGenomLivet Hoppfullt trots det mörka... 2014-06-26

ej medlem längre Starka känslor, känns igen. 2014-06-26

Ljusletaren Bra beskrivet/ kram 2014-06-26

Ewa-Britt Nilson Oh, så det är i livet här man vet aldrig vart det bär, bara ett orkar man hålla ut kan man se en glimt av ljus... 2014-06-25

Rise Little One Igenkännande känslor... 2014-06-25

Lehva Sorg..desperation...frustration... Vissa saker går inte att förändra. Det går bara att försöka överleva. Tiden läker inte. Men den lindrar kanske. Vackert beskrivet. 2014-06-25

WyS Så kan det kännas! 2014-06-25

Dan Myrbeck Vi känner igen oss! 2014-06-25

walborg Ett så fruktansvärt tillstånd 2014-06-25

Maj-Lis Starkt...berörs 2014-06-25

ej medlem längre Så ont det gör att läsa dina ord. 2014-06-25

Connie Så starkt av dig! Många skulle bli mörkrädda för mindre! 2014-06-25

louisegirl Bra förmedlat, när mörkret är som djupast <3 2014-06-25

Elisabeth Nilsson Efter mörker kommer ofta ljus. Även om man misströstar! 2014-06-25

Lars Hedlin Att starkt stå kvar 2014-06-25

Ida-Marianne Ta ett steg i taget. Vissa dagar räcker det med ett halvt steg, men fortsätt klättra mot ljuset! 2014-06-25

ej medlem längre Bra Marita! 2014-06-25

Palett Bra beskrivning av ett svårt tillstånd ! 2014-06-25

Stefan Höglund Det är många som får den känslan, men det är positivt att du fortsätter ändå 2014-06-25

Maria Natasja Ja, precis så kan det vara...bra skildrat... 2014-06-25