Dottern och jag

 

 

Vi hängde som prismor
på livets tråd

skimrade i regnbågens alla färger

när hon förlorade fästet och föll
blev det mörkt

ljuset återkom
men svagare än förut

jag hänger kvar
men har förlorat en del av min lyster

 

Fri vers (Fri form) av Marita Ohlquist
Läst 118 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2026-06-17 09:15

Skriv ut
Spara som PDF

Gunilla Karlsson Dina rader griper fast i mig. Precis så är det att förlora sitt barn. Varm sommarkram! 2026-06-21

Ninananonia Berörande ord... 2026-06-20

Blommornas drottning Det känns i hjärtat din text 2026-06-19

BenGust Lystern kan förändras i styrka och få andra färger, men ändå finnas kvar. 2026-06-19

Elinor Sörensson Så fint. 2026-06-18

Birgersdotter vacker text fylld av smärta,ljus och oändlig kärlek 2026-06-18

Olof Lagerhorn En vacker text om saknad och kärlek och de ljus som är kvar. 2026-06-18

Kungskobran Fint om saknad, en bit av hjärtat är för alltid borttaget, men hjärtat slår på ändå. 2026-06-18

Annaemi Fin bild av sorgen efter en älskad dotter. 2026-06-18

Blomma-Stjärna vackert skrivet om en stor kärlek som nu är saknad 2026-06-17

Maria Sundelin Vemodsvackert Varma kramar 2026-06-17

Öknens Ros Saknad och längtan efter den som lyste upp livet. 2026-06-17