Lyckans son sitter och gråter
Brändös varma sommarnatt smeker honom kring låren
klockan är fyra och ambulansen svänger in
checkar till pappa, men han hade inget problem, igen
så lyckans son sitter och gråter, ensam känner han sig,
må han vara tretton eller fjorton,
för liten är han trots, försvinn!
polisen kommer inte långt där efter, pappa säger allt är okej,
en liten fylla har väl aldrig förstört någonting?
polisen för honom bort en sväng
men lyckans son sitter kvar där ute och gråter,
ensam sitter han och funderar på gården...
någonstans här försvann charmen med sommaren och våren,
han simmar inte mer utan ser på barnen och hånler
jag står inte ut mera
jag tar honom i min hand och kramar honom i min famn
han gråter och gråter och jag gråter med han,
solen stiger upp och värmen börjar smeka
jag älskar dig du lyckans son, glöm inte bort det
vi syns om tio år, genom en bok,
du kan inte hjälpa jag aldrig fanns för dig då,
den vackra sommaren
på Brändö
fyra på morgonen
vid beckbruksgatan tjugotvå