jag mötte en luggsliten man ibland

rätt kantstött men ändå jämt glad

och kanske hans guld hade blivit till sand

som vinden spred över vår stad

hans trumsolo minns jag från tésupén

när högstadieåren tog slut

han tillhörde den kreativa armén

men kamp hade krävt sin tribut

jag mötte en man med ett hjärta som brann

om än för nåt annat än mitt

vi talade ofta en stund med varann

helt otvunget, öppet och fritt

vi möts inte mer i vår nednötta stad

på bibblan där vi ofta satt

för nu är han en i de stjärnornas rad

som lyser i minnenas natt

LARZ GUSTAFSSON   25/7 2014