Pelargonerna på min fönsterbräda har viskat sen i början av mars
och jag är så där lagom skönt fokuserad när jag läser viktiga ord
mellan danserna på parketten i mitt vardagsrum
visst?
en babyblöja ligger och rockar i en överfull sophink under slasken
noterade
ganska obekymrat

visst är det nåt?
Bo Kaspers orkester jammar och har privatkonsert i förorten

och solen har inte gått ner
visst är det väl nåt?

min mans läppar är lenare än någonsin
och skäggstubben mjukare och gosigare
farväl till naren och tröttheten
jag vill älska
i väntan på björkarna
visst är det väl nåt på gång?
visst är det väl dags nu?