En vän i lågor sa:
``Du ska njuta av nuet och ha tillit till din egen resa.´´
Jag såg en älg och just då var jag var mindre och svagare än vad jag var.
Jag tänker på det ofta och känslan finns kvar.
Älgen sa att livet inte skulle få leva utan mig.
Älgen sa att jag inte skulle låta livet leva utan mig.
Jag bara står still, naken, avklädd till tänderna inför livet.
Snälla sluka mig.
Ett tamt försök att källsortera känslorna och inte ta någonting för givet.
Ögonen täckta av vänsterhanden för att det är svårt. Livet. Bara ett hål, som famnen där du brukade gråta.
Så blir handen till näve; revolution. Jag ska aldrig förlåta. Jag vill slukas hel, som havet slukar stranden. Du letar i min mun.
En tunga som ivrigt letar efter sanningen men fortsätter att stöta mot den sneda framtanden. Så stoppar jag dig från att hitta rätt.
Framtanden vanställs tillsammans med kvinnan, den höjda vänsternäven och hennes jagade blick.
Du stöter hårt. Och älgen förlåter, för att leva med livet är svårt.