Pånyttuppstigen ur gryningens aska.
Nattens droppar gör sig påminda med sin petrichor.
Renad i emotion och självkänsla,
i den magiska tiden mellan två och ottan.
Då allt är hemligt.
Allt isolerat i sin egen tid.
Då ord smattrar som regn över tangentbordet.
Inga tårar spillda trots ett blött öga.
Ny självkänsla för ett blått öga.
Själens fönster tvättat, jag kan åter igen se klart.
Ögat av känslostormen självklar.
Stormen inom mig själv, klar, över.
Jag ser gårdagens tvivel här ligga,
som krossade sniglar på asfalten.
Efter nattens härliga ärliga känsloregn.