Iakttagaren sitter  på ett utecafe i Paris, studer-
ande och funderande  över människors  beteen-
den i deras gemensamma tillvaro, och  det slår
honom att beteendena  inte är naturliga, de  är
falska,  deras  leenden  tillgjorda  och  skratten
rädsla, det de säger till varandra är  inte  det de
menar eller vill säga,vad som kan förefalla vara
naturligt och onaturligt  i  deras  beteenden sär-
skiljer  sig något  ifrån  djuren, i  offentligt  ljus,
men så fort de  är  själva eller med varann  i  av-
skildhet ifrån andra släpper de lös sina djuriska
drifter, att  förstå människan är lika med att för-
stå ett djur  med  den  skillnaden att djur spelar
inga roller de är *moraliskt indiffirenta..............
                                   -