-            

-                    

-                     Jag återkommer när den nya maj månen, kommer att gråta en nyhet och oändligheten i min handflata.

Och under min fot kommer att skratta en fästing, och inte mera grövre sten.

När tiden på låtsas i regn kastar till mig den flört varm handske.

I din säng när hittar ett vapen för att försvara vår kärlek av de fruktansvärda alverna.

Och även om vi inte längre älskar varandra, fastspikad sitta kärleken slagen i dörren.

Nu är det persikornas tid, nektar doften av höst i håret, en behaglig känsla som ett löv som flyter i vinden.

Som en flyttfågel, sårad av ödet, jag inte längre hitta boet?

Fuktig brevet som föddes ur mycket yttrande, mer ett ord skuldbrev.

Och symfoni av höstfärg som lämnar daggdroppar på mitt notsystem som en förbannelse

 "Du land av stänk tyst i silver gråta"

  Idag på mitt staffli, målning är vårt öde,

författar säkerhet,

  Avtal, nostalgisk uppmanar dig att älska mig alltid!

Då skulle jag behöva klä mig

  I evig ungdomens rockar.

Sväva på med drivkraften för stjärnfall.

Sedan i vågor över den sällsynta skogen,

  På vingar av våren,

 stojande flygningar;

söndag den 21 september 2014