Vart jag än finns så hörs det ett brus

Bland skuggornas mörker, bland tända ljus

Ett brus som på sikt mig förgöra


Ty bruset hinner mig alltid ikapp

Om det någon gång dämpas, är det så pass knappt

Att jag fortsatt dess eko kan höra


I dagar av sorg, i gladare dans

Dess frekvens i mitt bröst ger resonans

Och jag vet ej hur jag mig ska rena


Från tankar där brusets skapande sprang

Från tankar som med sin eviga klang

Mig skrämmer om att förbli allena