Kanske lurade jag mig själv i det blå
Svävandes och obrydd
Rak i ryggen och blicken mot skyn

Jag var lika lätt

Som glöden i skogen
Mellan träden

Nymånen kastar sitt mörker

Och jag vibrerar för snabbt
Och uppfattar för mycket

Av det som ännu inte helats.