En klump i halsen och svarta ord på vitt papper.

"Jag vill inte vara. Jag vill inte finnas."

Jag växer upp i en värld där rasismen tilltar men där jag förtrycker fastän jag inte vet om det. För att jag är vit, har en acceptabel funktionsvariation och för att jag är blond och har blåa ögon. Jag har en smal kropp som nästan aldrig utsätts för thinshaming och jag bor i en stor villa och varje kväll kan jag lägga mig ned bredvid min katt och klappa henne tills jag somnar.

Men jag vill inte vara. Jag vill inte finnas.

Varje dag frågar jag mig varför jag finns på detta jordklot. Jag frågar mig vad min uppgift är. Vad syftet med min existens är. Vad varje andetag faktiskt betyder i slutändan. Jag kan inte svara och det gör så ont.