Löven faller om hösten

När älvskogsdimman kryper fram
över myrens våtmark
bland gran och tall
susar höstvindar farligt bland löven

Vind och dans blir en lustig lek
för gamla löv
som trötta hänger
på sin trogne följeslagares kropp

Mörker tränger genom trädets sav
bladet törstar
bladet hungrar
utan sol den hjälplös är

\"Träd jag vill ej längre hänga,
här och dänga
på okänd gren
finns det något mer jag inte ser?\"

\"Jag saknar solens varma strålar
och inget mot mig ler
här, ingen mig ser
ooo, jag önskar jag var någon annanstans\"

Är inte detta väldigt grymt att säga
till sin ende vän
som troget stått
stöttat, närt och hållit vännen sin kvar

När ej vänskap är nog, vad gör man
jo trädet släppte
lät lövet gå
ty sin bäste vän han bara ville väl

Och därför faller löven om hösten
ty en vän letade
efter någon
som redan stod bredvid honom

Blindhet är ingen gåva
men ändå den bor
hos oss alla