Det är inte mod att stå ensam och möta hinder.
Det är feghet.
Feghet i sin renaste form.

Att hela tiden trycka ifrån,
Skjuta undan.
Att inte våga chansa och riskera att ramla.

Är det inte det alla tycker är så underbart?
Fallet,
Och den mjuka landningen när den man väljer står redo att fånga en.
Redo att hålla kvar.

Jag vill vara fri,
Men fortfarande behövd.

Jag vill veta att det finns armar som fångar mig när jag väljer att falla,
Men jag vill även ha vingar så att jag kan landa själv.

Mod.

Mod är när man låter en annan människa hjälpa en genom livet.
När man utan tvivel underkastar sig någon annan.