genom gröna ängar

mina steg små,

 kryper genom frisk luft, 

där hubbar hindrar mig,

griniga så som insomnade

i omvandling

stående ansikte

 på berömda vetenskapsmän

Plötsligt, obemärkt.

   snö redan bosatte sig över

  slingrande gränder,

utan att vänta den åldrande gul-bruna blad.

  Träds koloni över bergen.

Reser sig precis framför mig.

Detta är den sista veckan i oktober.

perfekt helg

  För andlig erinring.

då snart demokratiens pionjär,

släktingar reser sig upp längs korset ifrån kyrkans krypta,

Fosforescenta dansade flammor.

Människor luktar som fosfor ur mustande jord.

Människor som var levande tändstickor,

 Nu ruttnar förmultnar vid kanten av stad.

Ett barn drar efter sitt livs, trähäst.

 omedveten av mänskligheten procession,

i sina barn tro,

han tror att människor bara sover djupt som kungar;