Stressad och undernärd i själen
glider en in på den flummigt lummiga innegården
-undkommer så
Drottninggatans osvenska stress.

Lugnet här dött men på ett sött sätt.
Rydbergs kock har rökpaus
med mobilen i andra hand.
Vaggar lik en boxare före punschen.

Fördjupar mig inåt målet
för dagen.
Gångar i fuktig tystnad.

Ambivalent doft i marmortrappan.

Kortar ändå tveklöst
tvåhundraåttiofem pix i entrén.
Engångstofflorna av plast,
vit rock som konnoterar mentalt.

Ligger snart i bubblor tillsammans med okända.
Vi låter varandra vara.
Föds gör man ensam.

Efter samtal med Sannfinländare
i bastuns heta hetta,
sitter nu i svindlande hälsosamt ljus
– lunchar avsiktligt rå mat till.

Renad, invärmd, upprymd,
spa-ad.

Ute väntar det revanschlystna vädret.
Och mötet med mig själv,
men nu nyrustad för allt livsrusk.