När jag tog din hand i min för första gången visste jag att jag hade hittat hem.
Du var den rätte för mig. Jag kunde känna det, på det sätt du tog tag i min hand och formellt sa ditt namn. Naturligtvis var det något med dina ögon också. De var som små diamanter glittrandes i solen och jag visste, där och då, att jag aldrig skulle kunna låta dig gå. Inte ut ur rummet, inte ut ur mitt liv - speciellt inte om jag hade något att säga till  om saken.

© Oktober 2014