Du fascinerar mig.
Jag tror bestämt att det har du gjort,
ända från början. Dock förstod jag inte det då.
Jag förstod inte vad det var. Det som lockade.

Det har gått år sedan dess & plötsligt så slog det mig.
Häromdagen & jag såg dig.  Jag såg dig. På riktigt.
På nytt. I ett alldeles nytt ljus. Som man säger.

Men ingeting kommer komma ur det. 
Vi är för olika. Vi är alldeles för långt ifrån varandra.

För långt ifrån för att ens försöka.
Spräcka våra bubblor.

-

Men du forsätter att fascinera mig.
Och ibland måste det få vara tillräckligt.

(19 juli 2026)