Till min dotter om hon blir blond och blåögd
Älskling, du kommer få veta vad hat är.
Inte det hat som får dina desperata ben att springa nerför grå betong av rädsla att bli krossad mot den medan öknamnen som reflekterar pigmenten i din hud regnar över dig när du för de blivit en sak och en symbol för hot. Så de sparkar. Hat diskuterar inte, hat slår. Hat tvekar inte hat gror. Svarta ögon föds på två sätt men de möts alltid på varsin sida de ena sorgsna de andra arga, båda rädda.
Älskling, du kommer få veta vad hat är.
Inte det hat som stoppar din kompis på tunnelbanan och ber henne bevisa sin rätt till sitt land, sin rätt att vara. Hon famlar med dragkedjan i sin ryggsäck för att pressade samhällsskyddare tornar över henne med batongerna redo ifall hon har sökt sig hit på osanna premisser. Och hon blir stannad en andra, tredje, fjärde, femte gång och varje gång kommer armen lång att tumma på en batong och hon kommer stammande försöka att inte bryta och i det ögonblicket går hon från någon till något och batongens slag kommer av tre kronors lag benämnas som skadegörelse.
Älskling, du kommer få veta vad hat är.
Det hat som säger att du måste skyddas. Som säger att ditt blonda hår och dina blåa ögon snart bara går att se på bilder i böcker om historia. Du kommer få höra att färg är farligt och bör inte blandas, att färg kallar dig hora, att färg trycker dig ner, att färg kommer göra ett offer av dig.
Älskling, du kommer få veta vad hat är.
När du lägger en vit arm bredvid en brun och kallar det vänskap.
Och när du skriker på gator och torg att din tolerans mot hat är noll och jag som din mamma kommer alltid ha koll att allt hat aldrig tar över dig, aldrig klamrar sig fast och förstör för dig. Varenda rasist ska jag slänga ut åt dig!