Mörkret kommer om natten och tränger sig på,
mörkret brukar besöka mitt mörker då.
För att slippa allt ljus,
har de i mig, byggt ett litet hus.

En dag tar ljuset mod till sig och knackar på,
ber att snälla få leka med dem båda två.
De svarar att ljuset inte alls får vara me,
dessutom är inte huset stort nog för tre.

Ljuset slocknar och försöker förstå.
Varför ska det alltid vara bara dem två?
Ljuset ställer sig på tå för att kika in,
då mörkret skriker: försvinn, försvinn!

Det är då ljuset plötsligt känner
att det inte längre vill vara mörkrets vänner,
för där inne ser ljuset nytt ljus
och tillsammans bygger de ett nytt, eget hus.