När världen håller andan är allting lugnt och stilla
Stjärnor viska sagor, till den trötta lilla
Mörkret sakta famnar oss i sina händer bara
Tar oss längre mot den stora himlen klara

Hur dofta solens morgonljus när världen andas in?
Om jag bara visste när du en dag blir min
Hur dofta sena kvällar när världen andas ut?
Det är min enda fruktan när det en dag tar slut

Jag önskar att jag vet då nattens klockor skalla
att jag har varit del av det som nu ska förfalla
så vill jag fortsätta leva i ovisshetens dag
och låta mig förföras av världens andetag