Det folk vars väg i öknen gud beredde
Och lärde sina bud
Det allt förlorat sedan
Blott sitt namn har det än uti sin lyckas nedan
Och sina fäders gud

Och sekler gick och natt blev dag
I ett oupphörligt tidevarv
Pogromer mot honom blev kutym och lag
Trött och försvagad, nästintill tillintetgjord
Reste han sig sakta upp och mindes sina fäders hedersord