Armen svider.
Den är röd och svullen. Blodet ringer sakta ner för handen.
De andra ärren är sedan länge läkta, de är ljusa och syns inte brevid det nya såret som fortfarande sipprar blod.
Psykisk smärta har ersatts. Det är lättare att hantera.
Knivens tänder försvinner nu in i såret en sista gång och ytterligare lite blod rinner ner för min arm. Allt känns lite lättare.
Jag lägger kniven bredvid mig, om det blir värre under natten.
Det brukar det bli.
Jag kanske överlever morgondagen nu.