Min vän,
Vårt fönster står öppet
mot natten. Den väntar där
ute, på våra rädslor och
lögner, svek och
farhågor.

Min vän,
i mörkret är vi
osynliga. Vi är varandras
alibi när vi gräver
gropen stor nog
för synder och
tillkortakommanden.

Du säger du
är rädd och undrar:
Det är väl inte
vår mänsklighet
vi slängt i gropen?


Jag håller dig om
om ryggen, sa
jag. Du vet, vår
mänsklighet, den
har vi bara
jordat nu.
Bland annat ogräs.