Lewi Pethrus: "Johannes var prästson, och egentligen skulle han ha fortsatt sin faders ämbete i templet. Han kunde ha gått upp i templet och sagt: Jag är präst enligt lagen, och jag gör anspråk på att här få predika det Guds ord jag fått. – Men det gjorde han icke.

Han avstod från sin ställning såsom präst, sin prästdräkt, sina prästceremonier och prästprivilegier och kom som den ensamme, utstötte ökenpredikanten och trodde uteslutande på kraften i det ord, som Gud gett honom. Han såg, att prästerna med alla ceremonier inte kunde lyfta folket. Och det hände den gången, som det alltid hänt: när Gud kom med väckelse, så kom den inte från det håll man väntat. - Och det har alltid varit till anstöt för de stora religiösa institutionerna, att Gud inte bundit sig till dem.

Varför har han icke varit det, varför har han inte alltid talat genom den officiella kristendomen? Jo, därför att man icke stillat sig för Gud, icke velat bryta med tidsandan. – Gud har ofta fått göra, som han gjorde med Eli. Eli var representant för den officiella religionen på sin tid, men han var blind och döv icke blott lekamligt utan även andligen. Då talade Gud till Samuel. Den lille Samuel, som icke förstod sig på när Gud talade och som saknade all andlig träning och erfarenhet, fick bliva Guds profet, då Eli, som tyckte sig vara rättfärdig, ändå tolererade synd hos andra.

Så var också förhållandet på Johannes tid.

Tänk, att Gud gick förbi hela det stora gudstjänstmaskineriet i Jerusalem och kom ut till öknen till en ensam yngling! Min broder och syster, när du söker efter det verkligt levande gudsordet, så sökt det aldrig i något stort, aldrig i det pompösa och det som är erkänt i denna världen. Så fort en andlig verksamhet tar emot erkännande från denna världen, är den dömd. Då är det i allmänhet slut på Guds budskap. Då tar Gud någon, som gått ut i öknen, och sänder sitt budskap genom den människan. Så har det gått ned igenom tiderna.

Låt oss lägga på hjärtat, mina vänner, att skall vi vara redskap åt Gud, skall vi gå ut från denna världen och aldrig på något sätt söka dess ynnest. Vi måste leva liksom i en öken för oss själva. Så ond är denna värld. Så måste vi ha det, om vi skall undgå att ta skada av det onda inflytande, som florerar omkring oss".