I Månens sken: vackert, långsamt, rör du dig.

Med min takt som trumslag.
Din hunger som ett komp.

Min mun som en trumpet, och vår Längtan som pianofingrar -
lätt svävande, längs med varje ton.

Längs med varje rörelse,
följande rösten i vinden...

Jag vill höra den, vinden. Intill.
Känna flödet i min kropp. Dig, bredvid: jag får inte nog.

Din mun som en blomma. Den slingrar sig i guld.

Mitt hjärta hos Dig.

Jag vaggar oss sanna.

Vi flyter ihop.
Våra ögon blir till Ett.

Och min panna, vidgas och försvinner...

I Sann Längtan växer mod: Sår öppnas men svälter blod.
Blod som funnits, men som försvunnit.

Det behöver inte göra ont för att det svider.

Det kan hela ändå.

I huvudet tänds ett ljus.

Och alla bekymmer, blir små.