Nyårsdikt
Sprakande gnistor som glimmer,
var nyår vi ser
mot himlen vi ser,
likt gardinljus som sprider ett skimmer,
och etsar likt drömmen en bild.
Efter nyåret ännu förnimmer,
när mot himlen vi ber,
när mot himlen vi ber,
som ett minne som syns som ett flimmer,
och gör så vår gud känns så mild.

Vi gör så att himlarna blöder
i vintervit natt,
i vintervit natt,
så att vind vänder åter från söder,
blir lockad av nyårets rit.
Likt bålverk som brinner och glöder,
lågors tafatt
tar lågor ifatt.
I den driva som nyåret föder
syns eld emot snön som är vit.

Lyckan som fyller var åder
med värme och hopp,
med värme och hopp.
Vinternattens eldsvådor,
sprids till vart hjärta likt brand.
Alla gudar tas åter till nåder,
i värmande kropp,
i värmande kropp.
I nyårsfreden som råder
så räcker vi alla en hand.

Så därför vi nyår ska hylla.
Att börja på nytt,
att börja på nytt.
som frö uti bördiga mylla,
ger hoppet för ännu ett år.
Låt nyårsgnistret förgylla,
så nyår betytt,
så nyår betytt,
att hoppet på nytt kan oss fylla
och värmen från nyåret får.