\"Vrider och vänder
i evighet
i oändlighet.\"

Tittar ut genom gallerfönstret
drar kedjorna över stengolvet
instängde och fastlåst i bojor
letar efter ögon i mörkret.
Blinkar.

Trevar längsmed springor
vet redan vad som går att nå
dunklet och evigheten
kylan och oändligheten.
Når rubikskuben.

Vrider och vänder till frihet
lösningen verkar smita undan
svårt att bli fri, svårt att våga bli fri
svårt att hitta rätt färg på en rubikskub.
Och bli fri.

”Tiden har tänjt, vänjt,
i mörkret sitter hon, inte jag.
Mörkret smeker kylande, bekant
Ljuset lyser skrämmande, ute,
lockande.”

Om du inte finner rätt kombination
flicka lilla
vågar du krossa rubikskuben
vågar du trotsa bojorna.
Svårt, hårt.

Tiden flyger utanför fönstret
tänker du vänta på en lösning
tänker du lita på en lösning
tänk om du inte finner den?
Om.

”Du väljer själv om du ska rycka
i klocksnöret, eller inte
kanske öppnas porten ändå
att du väntat troget.\"
Glimtar.

Bojor kan vittra, galler kan ruttna
men ge dig mod kan ingen
välj din fiende väl,
tiden eller friheten.
Glimtar

Glimtar ur ett gallerfönster.