förtvivlade ekon intill sinnets trasiga väggar

tröstlösa sånger i melankoliska toner

dansar i dimman tillsammans med fruktans mara

violinernas strängar spelar ångestfyllda noter

basens hårda slag dunkar hårt i tomhetens bröst

fåglarnas behagliga stämmor följer havets solnedgång mot mörkret

en liten fågel ler mot min ensamhet och delar med sig av en vacker sång

dofter av sommarens gräs för blommornas äng nära mig

jag skymtar rosornas spegelbild vid himlen i en vacker atmosfär

mina tankar flyger förbi i ljusets hastighet

sjungande svalor fångar min uppmärksamhet och får mig åter att le

kanske kan några vingslag från er göra att jag åter glädjen kan se