En ler, en annan gråter

Han slår, hon förlåter

Ömhet smeker

Smärta låter

En varm tanke

gav ond uppsåt

Han tar ett steg framåt

hon två steg bakåt

"Förlåt"

Han ler, hon kvider

Han smeker, hon lider

Hon förlåter det han förvrider

Han bönar och ber om min förlåtelse

Hon drömmer om kärlek som inte svider 

Han tog sig makt när de slöt pakt

och hon ångrar det löfte hon med kärlek avlagt

Han var hennes man och hon hans kvinna

Han ville vinna, hon ville försvinna

Men gjort är gjort

och det gick fort när han gick 

från varm till kall

från kall till kallare

Han bönar och ber, men gör det igen

Han säger sig älska men slår igen

och igen och igen 

Han står där och slår tills hon faller

till golvet med sprucken läpp

och ett brustet hjärta i en röd pöl 

av förtvivlan och förlamande smärta

"Förlåt"

Han förtrycker och förvrider i kärlekens namn

Det bränner och svider och hon gråter, men sen

är hon åter i hans famn och hon förlåter

alltid

Hon är stark

men inte egen

Förminskad och förtegen

hans kärleks livegen

Hans kärlek förtrycker

Hennes förlåter

Ömhet smeker

smärta låter

och bränner och svider

Han ler, hon gråter

Han ber, hon förlåter

Hans varma känslor

göder ont uppsåt

Ett steg framåt

två steg bakåt

Hon vet inte längre vilket håll

hon ska titta åt

Först en öm blick

Sen en fet käftsmäll

Hans hand är hård

och hans röst är gäll

"Förlåt"

Han ber men hon tvekar

Hon vill förlåta

men förmår sig bara gråta

Ensam och liten

förtvivlat besviken

inser hon ändå sitt eget värde

att hon är så mycket mer än vad han ser

så hon sväljer gråten

och tar till slut

det första egna steget framåt

skakigt och på osäker mark

men ensam är stark

Hon vet nu att

utan honom

är hon starkare

och hon ser

aldrig

tillbaka