Jag har alltid trott att jag fyller en särskild funktion
Att jag är lite viktigare
Lite mer
Än alla andra
Att jag föddes för att ställa världen till rätta

Varje gång något går dåligt
Tar jag på mig ansvaret
Sjunker ner i skuld
Det är ju mitt ansvar att ordna allt

Ni kan skratta åt min allt för höga tilltro till mig själv
Men självförtroende är bara
Hat och tvivel i förklädnad
Det är odjur som lånat vackra kläder
Och lyckats ta sig in på fest




Jag ryms inte innuti mitt eget huvud
Mitt liv är för litet för att ta hand om mig
Jag slits i bitar av att
Behöva känna fler känslor än vad en kropp rymmer

Men hur förklarar man sådant?