I din egen version av verkligheten delar du
visserligen mycket med andra människor,
eller tycks åtminstone göra det. Du upptäcker
då och då vad som skiljer dig från andra.
Eller kanske rättare

sagt att det är de som skiljer sig från dig.
Att betrakta livet helt och hållet med sig
själv som nav och utgångspunkt är ju inte
precis fel, men kan göra att uppfattningen
om vad som är vad

skapar just sådana formliga kratrar av
olikheter mellan dig själv och andra.
Om du dessutom pratar om dem i tid och
otid kan folk få för sig att du är litet knäpp.
Att de själva är lite

knäppa är förstås en helt annan som sak.
Det är ju ändå en sorts dårskap som är
deras egen, även om den kan tänkas ha
stora likheter med din egen, ytligt sett.
Du går dock in i och

ut ur den så kallade allmänna verkligheten
lika enkelt som du går in i och ut ur skilda
rum, oavsett var du befinner dig. Det är så
bekvämt för en individ att komma och gå
precis som om det

alltid skulle ha varit en del av den verklighet
du betraktat som din egen. Som om du byggt
upp den helt på egen hand. När den i själva
verket byggt upp av fragment från andra
verkligheter samt egna

upplevelser, såväl inom dig själv som i den
möjligt faktiska verklighet vi ibland kallar
samhället, livet och allting i världen som är
en planet till himlakropp populärt kallad
jorden. Precis som om

den bestod av jord och inte så mycket annat.
Vilket ju är väldigt märkligt med tanke på
att större delen av planeten består av vatten.
Men ingenting av det behöver du i egentlig
mening bry dig om.

Du kommer inte alltid att minnas dina besök
i den andra verkligheten, eller ens de andra
verkligheterna. Så om du undrar över vad som
hände nyss, så är det bara den kvardröjande
doften av... nederlag.

Men det enda du går miste om är möjligheten
att minnas, då och då. Dock är det en upplevelse
som kommer och går. Ungefär som nattliga
drömmar eller dagdrömmar. Drömmer du
tillräckligt ofta och

länge kan det hända att du får svårt att skilja
verklighet från dröm. Men det är inte så farligt
med tanke på att du ju lever i din egen som
uppfattning av verkligheten och att 'de andra'
sannerligen befinns leva i sina.