Säg mig,
vem går bredvid dig?
Är det en kvinna, man?
"Jag vet ej."

Alltid, när jag går med dig,
syns två i ögonvrån,
den ene, gående närmast mig,
med blicken alltid avlägsen,
och den andre, tycks alltid sen
snegla mot mig i hån.

Där på väggen.
Där, du tittar ju inte,
kastas täcken
över tegel,
bärandes en kåpa
eller segel,
sökandes på låga;
försvinner.

Förföljare, gengångare!
glider längs med väggen,
strider, trängs, med gnäggen
av klåpare och sångare.



När du sitter
på din stol med rak rygg
och du binder
tankar ihop, och är trygg
utan skugga,
res dig och gå till fönstret;
lyssna ej, förbjud dig själv
att lockas av mönstret,
likt törstiga djur till en älv,
av snillets gudomliga fackla
och din skepnad skall ej vackla.