Fartyget pressar igenom, skjuter sig själv över och river upp sprickor i isen.

Så långt ögat når täcks havet av det vita täcket.

Vi går mot Rysslands dystra moln,

grå himmel breder ut sig och täcker över den blåa skyn.

När det är kallt ute, knäpper jag mina händer och håller värmen av dig inuti,

det pulserade blodet i mina händer letar sig fram längst med det krympande kärlen.

likt rännor omgivna av is.

Alltid när jag står här ute och fryser, när jag längtar hem och vinden blåser is, då har jag ditt hjärta i mig och jag blir lugn.

Jag vet att du vill att jag ska vara där, snart kommer jag hem,
tar din hand och kysser den ömt med mina frusna läppar som glömt en varm kyss i tid.

Då ska jag ömt vårda vår trygghet,

jag ska vara där.