Jag ville krypa in i dig

dra i dina trådar 

och repa upp alla maskor

aviga som räta

i det täta nät

av pansar

du hade stickat runt dig själv

Jag ville penetrera dig på djupet

och nå dit inget ljus når

Jag ville simma fritt i din innansjö

men dina underströmmar

dränkte mina drömmar om själslig närhet

och jag fick mig bara kallsup efter kallsup

Förtvivlat sökte jag  bottna i ditt djup 

men din innansjö blev ett hav

svårnavigerat och oframkomligt

och du blev min Marianergrav

Du omgav dig med taggtråd

ditt hjärtas skal var som av stål

och din hud kompakt och seg som surdeg

som jäst för länge

Jag ville veta

men du ville inte berätta

Jag ville så gärna känna

men du visste bara att stålsätta

Jag ville röra vid

allt där under

din värmekälla

men möttes av mörka avgrunder

och jag undrar

om värme någonsin funnits där

Din bok hade ett vackert omslag 

men sidorna var blanka

Jag tyckte mig kunna läsa att du var varm och stark

men när nyhetens behag hade lagt sig

visade du dig vara kall och svag

Allt får ett vackert sken

i skymningens ljus

men när mörkret föll

blev du kyligt burdus

På samma sätt som jorden som roterar

runt sin egen axel

snurrade du runt din

snabbare än någonsin

Din världsuppfattning var helt

olik min 

och din axel snuddade aldrig

vid min

Jag kom aldrig nära

Du blev aldrig vackrare

Jag ville vara vildblommor på din äng

men din leråker hyser bara brännässla och tistel

Jag läser gärna lyrik och prosa

men din kylas epistel

kunde jag aldrig förstå

och det jag trodde var kärlek

blev vinterblekt grå

Jag ville se och höra dig

men du såg

inte mig 

 Jag ville nå in i dig

men det tillät

du aldrig mig

Jag ville kommunicera fritt och hjärtligt

men mitt språk var inte ditt

Men genom dig

blev jag tvungen att lära känna mig själv

och ta reda på vem jag är

och jag fick lära mig

vad kärlek inte är