jag känner för att skriva en dikt som heter kuken medhårs borta vid syrénerna
och se mig själv skriva den i kaledioskopsynen av ett kyrkofönster
i avsaknad av självinsikt och sällskap
så målar jag karikatyrer av din skallstuktur i feberimman av min avslappning
och söker svepning till fokus som meditationens favoritsymbol
åter är din form och skönhet med hjälp av en passarnål
raslära Uppsala 1921 med en illsint bordskant när jag missar
protesterar mot banaliteten i andrenalinstinna fittstim och kukvakt
projekterar tillkortakommanden på väggen för kvarteret att se
på personliga plan färdas vi snabbare än ljuset och vrider tiden
på motsatta sidor för vi siden mellan fingrarna i dubbelexponering
en påsugning i trött sken av motsättningar
jag kanske borde klippa mig eller låta håret växa
eller skrapa smulorna från reviret och bjuda på mat
och blöta läpparna i din muns akvedukt.