Om du berättar dina hemligheter så berättar jag mina
Vi kanske kommer fram till att vi är rätt lika ändå

Det pågår i Stockholm just nu
utanför mitt öppna fönster mot gatan
Människor pratar med varandra
och tänker inte på hur mycket deras ord betyder
för det rum de skapar med varje ny stavelse
När de sen avslutar en mening är rummet större
Vårt rörelserum
Platsen i tiden där vi befinner oss
som kan mätas där gnistan står i krutet
och ur luften vi andas
Vårt rörelserum som expanderar och förminskas
och som avgör var och hur vi finns
I rörelserummet finns alltid minnen och upplevelser
våra tankar och vår omgivning
och när vi pratar så händer det någonting
Våra rum tar del av varandra
Två kvadrater blir en rektangel
som möbleras med vad som förs på tal
Personer dyker upp och man känner deras närvaro
fast de kan vara tusen mil bort
För att alla rum är slutna rum
och alla samtal är klaustrofobiska
Orden rymmer mot horisontens kant
bara för att springa in i sin egen rygg

Men självklart lyssnar man ändå inte för det mesta
Mest hör man bara eller lystrar till vad man tänker
Till ens eget koppel eller Guds koppleri
beroende på vad man tror på
när man studsar sin boll mot väggen i fängelsecellen
och planerar den stora flykten
över en kopp kaffe
eller te om man har en dålig mage
Man skulle kunna tro att ett uppror görs bäst i antal
men historien har fler än en usurpator
säger mannen med smeknamnet “dövörat”
Och vi håller med och häller stryknin i hans kaffekopp
när han är på toaletten
Nu har vi har tagit över samtalet och maler på
medan dövörat nickar till
och vi tar det som ett “ja” och smakar lite på hans wienerbröd

Vad hände med Platons dialektik
där man skulle nå sann kunskap om ett ting
via samtalets förmåga att definiera via frågor
och svar
Vad jag vet om er är endast vad ni låter mig veta
Resten kan jag bara anta
och dekorera rummet med generaliseringar och fördomar
och så plötsligt har vi byggt en skiljevägg
Då är det är svårt att umgås
Det är svårt att umgås

Samtidigt när solen skiner
eller regnet dryper ned för rutan
myser ni i tystnad
Vadå ord
Men det är mörkt nu och jag vill ha någon att prata med
och du behöver någon att prata med
och det är antagligen inte jag
Jag har sagt att jag skulle finnas till
och sen förolämpat och försvunnit
Men nu tror jag att jag är där
fast det vet du nog bättre än jag
Av vad jag vet så är där där
där man inte är
Det lärde jag mig som liten
men det är något jag åtminstone försöker att inte leva efter

Alla språks namn borde vara endast en stavelse och bara tala om andra
Alla som sårar borde möta dem de sårar
också jag
Det är rättstribunalens platå för pelaren som håller uppe vågen

All tid borde mätas i minnen men all tid kan ses som gnistor
för allt som betyder något är elektronernas kaosrörelse
Tiden borde mätas ur luften man andas och ur flödet som heter rörelserum
Ur vår plats i tiden vårt rörelserum

Hursomhelst så stavar man samtal ord
oftast över ens eget hufvud
Och om bordsgrannen frågar
Har du suttit och hittat på ord för att projektera cool ut i rymden
så måste jag nog erkänna
Det är så pinsamt att folk hör vad man säger
Men jag skrattar när jag pratar och betonar med kippningar
och lyssnar lite ledsamt för jag kan aldrig förstå
Vad fan snackar du om
Jaså misshandel sa han och stirrade på hennes bröst

Djur gömmer inte sina sjukdomar
och bandagerar inte med fikonlöv
Det säger mycket om deras självbild
och ännu mer om människans
Det är också rädslan att avslöja
och skammen att göra så
Då är man sårbar
Det är en av rummets sidor
Jag tog mig tid att riva en vägg
där jag knackat och hört att det var ihåligt
Det här är min gipshostning

Antingen är målet utveckling
överevolutionen
Eller så påstår de att det var förmågan till att vilja
och sätta upp långsiktiga mål
och här kom samarbetet
och kommunikationen igång
Men om man backar
så talade redan hjärtat
när man härmar en väns hjärtslag i sked
Vi ligger i samma takt
Allt är väl
Allt är allt
och det flödar genom oss
Så lyder hjärtats tal
Det säger att det redan fanns där
innan sulorna slets av i gatloppen
Hjärtat kommunicerade detta
innan talet ambitionen och andnöden
Var är mina ord
som beskriver det hjärtat säger i takt
klapp klapp
Det är redan sagt
Hjärtats kommuniké:
Allt är väl
det var allt

Här dundrar sedan döden in tror de
men det var inte sant
Bara för att hjärtat slutar tala
så säger det inte motsatsen
Döden är bara tyst
Men döden är långt borta
och det händer mycket innan dess
När jag är gammal kommer jag kunna säga
Jag har haft kul och jag har fortfarande kul
Vissa saker kommer inte att förändras

Saker har förändrats
När jag var liten så var jag någon annans
Min hjässa min skalp och mitt hår tillhörde mamma
min panna och mina linjer tillhörde pappa
mina ögon tillhörde mamma
min näsa tillhörde pappa
min mun tillhörde mamma
min nacke tillhörde pappa
mina axlar och mitt bröst tillhörde pappa
mina armar och händer tillhörde pappa
min mage tillhörde mamma
mitt skrev tillhörde ingen
mina ben tillhörde pappa
och mina fötter tillhörde mamma
Nu tillhör jag bara mig

Det här blir skrivet för att det var dags
Det är hundra procents chans att saker är som de är
Det är inte längre tur att man finns till
utan självklart existerar man
i mitt rörelserum där jag är statstsar
Det är mitt begrepp
Personernas namn kom till mig i en dröm
där jag seglade på en sten

Det är viljan och det är vad som har hänt
Det som spelats in i mina vinylfingeravtryck
spelas nu upp och jag försöker lyssna
Det här är era hörlurar

Jag har sålt min skivsamling
och satt en nål i spåret på en vacker flickas finger
för att spela upp hennes avtryck för er
Det är hon som spelar på de vita tangenterna
mellan bokstävernas form och svärta