åttonde februari.


himlen har gått från d j u pblå
till aprikosbajs till mörkgrå på
bara en halvtimme.
jag ser in i min grannes rum, hon har sin lavalampa kvar som
pustar ut eldfärgade ovaler.
det är nästan så att jag känner de hårda,
plastiga hästminiatyrkropparna i mina händer, de
tufsiga manarna som vi precisionsmässigt flätade. jag försökte
verkligen
gilla hästar.
och jag var så förbannat avundsjuk på alla med
snedtak.
det är över femton år sedan vi sist pratade.
jag kollar upp henne på facebook:
hon är snygg,
har porslinshy.
har delat fem bevis på det
organiserade tiggeriet.
hon gillar swedish house maffia, fiskmassage och
ica jerry.
jag undrar om hon
kanske stirrar in genom mitt fönster ibland,
söker upp mig på facebook.
ser att jag inte har porslinshy
och gillar nya arkadien och garagepunk,
alingsås kulturhus och svenska indiekillar.

alla har det förflutna, ett helt annat
liv.
jag har svårt att acceptera det, sanden
som rinner.
har så alldeles speciellt svårt att S L Ä P P A pärlplattorna, att lämna parketterna jag suttit på med somnade ben och klistrat
och inte velat gå hem.
jag minns alla flickrum med fotografisk säkerhet:
alla black beuties, pirater och betty spaghetti.
nu är himlen nästan svart.
det är nog
ingen lavalampa.
det är nog en h e l t vanlig lampa med röd skärm.

nu syns himlen inte alls,
l ä ngre.