Solen skiner, stenarna blir varma, inga skor behövs.
Fåglarna spelar sin melodi.
Kaffet smakar precis som jag vill.

Jag ler och iakttar omgivningen med respekt.
Frågar mig själv: "Vad gör mig lycklig?" Funderar.


Tar en slurk kaffe.
Tittar på grässtråna som svajar.
Ser en fluga som oskyldigt landar på en sten.
Den kommer närmare och närmare och där försvann den.
Undrar vad den hette.

Kaffet svalnar sakta.

Ryser till! En fågel kom från ingenstans och landade två famnar från mig!
Vi tittar på varandra med snälla ögon.
Han påminner om en kyckling.
Jag försöker imitera ljudet, men fågeln vänder ryggen mot mig och vacklar sakta vidare,
som om jag knappt har existerat.
Känner en obehaglig känsla av ensamhet strömma genom min kropp.

Kikar på grässtråna igen och dom står som små klungor runt mig och dansar till vindens rytm och fåglarnas sång.

Så ensam är det sista jag är!

Avslutar mitt skrivande med att ta min sista slurk kaffe.