Jag längtar efter eget utrymme
Något som bara är mitt
Som i ett dockskåp vill jag inreda och bestämma själv
Mitt egna liv

Men eget utrymme är ensamhet
Ensamhet är att sakna sammanhang
Det är en rymd av tankar

Och jag fasar för alla tidsfördriv jag kommer behöva hitta på
För att kväva de längsta minuterna

Dag efter dag
Jag var aldrig rädd för natten
Det är då jag får vila
Men jag lärde mig aldrig vad man fyller en dag med
Och dagen, alla dagar
De är så många
De gråa
De tysta
De långa

Och dagarna har förmågan
Att bara använda mig
Som ett tidsfördriv