"du måste ha hårdrocksvärldens fulaste frisyr"
du, grabben det var ett misstag, polaren vände sig om och sa
"sieg heil, fuck off, dra åt helvete"
"ja, hur jävla snygg frisyr har du då"
gissa om han fick äta upp dem orden. Allihopa... Han kom inte undan den kvällen, till och med hans kompisar retade honom.

att jag är en klantig skitstövel, det där råder det inga tvivel om
men det är kul att springa... jag springer till automaten, för jag vill tillbaka och supa så fort som möjligt.
snubblar... glider på kullerstenen fram till automaten. Skrattade innan jag stannat. Måste sett löjligt ut. Det kändes löjligt. reser mig. Jackan är totalkvaddad. Tar ut två tusen.
vinglar tillbaka. Kommer inte in. En dryg norrman står och käftar med mig. Han tror vi är polare. Icke. jag säljer ut honom för att få komma in igen. det funkade.

"du har du sett min obduktions väska?"
"va nej?"
"du MÅSTE vissa den"
"okej"
"du titta här"
jag såg. Såg inte ut att vara något speciellt med det.
"du titta på denna, gissa vad den kan göra med en kropp" märker att han är fascinerad av mojängen som rör sig upp och ner, med ett blad som en klo.
jag står väldresserat och lyssnar på obduktions historier. Alla liken han kört undan. bla, bla, bla.
till slut kan jag sjunka ner i soffan. Så trött att jag kan inte tänka mig något underbare än att sluta ögonen.

varför skrattar Alex? varför gråter Alex? varför kramar han Ellens stora röv och hoppas på kärlek, på ömhet... på att bli förstådd.
varför är Alex förvirrad? går omkring med en kniv... ibland vänner
Alex somnar på ovanvåningen, ligger och smeker golvet. Alex gillar mattan skarpt...

"du, jag gillar dig"
"mm hm..."
"jag har gjort det länge nu. Jag tycker du är fantastisk"
"alltså kan vi inte bara vara vänner, jag menar... det hade bara varit bättre så"
"visst, visst kan vi det"
nästa morgon. Hade jag verkligen slickat hennes fitta? ja, det hade jag! my god, sa jag verkligen att jag älskade henne, dyngrak...? ja. det hade jag. Jag är fast i detta hus, lika bra att gå ner.
där satt hon. Pratade med sin kompis. Dem tystnade, en blick emot mig. Fan vilken idiot jag är. Sätter mig. Huvudet känns tungt. Jävligt tungt. Som en sten.
"hur mår du idag då Alex?"
"man mår som man förtjänar"
"SOM MAN FÖRTJÄNAR!!! HAHAHA DEN VAR BRA!"
jag bara tittar frågande på honom.
jag har svalt allt som finns att svälja, men dem vill ha mer
lutar mig ner i soffan i köket. lutar huvudet mot trä räcket.
det är hårt och obekvämt
precis som livet, jag ler.