din tröja är för stor och har glidit ned över min axel

jag sitter ihopkurad på sängkanten

jag orkar inte le och säga att du är vacker

för jag vill inte att du ska titta på mig


(se mig inte i ögonen)


för jag är rädd

vi kan inte komma varandra nära

vi kan bara ljuga för varandra

jag vill inte at du ska se på mig överhuvudtaget

inte se min missanpassade kropp,

min brinnande hud

som dina fingrar lugnade

och mitt trasiga inre

som du lagade igår för ett ögonblick med vackra ord

fast bara för ett ögonblick

nu är det där evighetslånga ögonblicket förbi

och jag kan inte skaka av mig känslan av otillräcklighet

för jag vet att allt bara

är nånting du glömmer...