Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Pappa, min kära far


Pappa, min kära far
Du som vaggat mig till sömns
så många nätter
efter lekfyllda dar

Pappa, min kära far
nu sitter du här,
du har blivit äldre
och du verkar så trött

Din dag verkar ha runnit ur
ditt grepp
det som du förut gjorde
känns inte längre lika lätt

Och jag märker
hur du lever
på minnen,
från våra forna dar

Pappa, min kära far
Kanske skrattar jag bort det,
men du verkar inte fokusera
på framtiden som du har

Pappa, min kära far
när jag finner dig i nuet
verkar du stressad
och utan svar

Och pappa jag vet,
men det är bara ovant,
för mig är du fortfarande ung,
men du verkar känna dig gammal,
och jag tror att det är min tur

Nu är det min tur,
att vagga dig i min famn

Pappa, min kära far
Minnena du nämner
de finns alla med mig,
även om det kanske inte alltid når fram

Men pappa, min kära far
allting finns hos mig,
så många bilder,
känslor,
så många ord

Allt är väldigt verkligt,
det kunde ha varit igår,
jag trodde att du visste
jag trodde att du förstod

Pappa, min kära far
Alla gånger du har ställt upp för mig
jag minns dem en efter en

Jag minns när jag fyllde fyra år,
när du lärde mig cykla,
jag trampade så fort,
och du såg mig försvinna iväg med full fart

Pappa, jag minns när vi var ute i skogen,
du lärde mig om svampar och djur
du lärde mig allt jag behövde veta
för att leva med och i vår natur

Pappa, min kära far
Jag minns när du lärde mig spela gitarr
du hade tålamod och väntan,
du blev aldrig arg

Pappa jag minns när du lärde mig skjuta pil,
du täljde mig en egen båge,
jag blev prinsessa över skogen,
och det växte nya äventyr i varje kliv

Pappa jag minns alla dina sagor
som du berättade varje kväll
fortsättningen fick vi höra först nästa dag
vi var fulla av iver, både min syster och jag

Pappa jag minns,
när vi var och bada,
vi simmade över sundet på vår favoritstrand
du lärde mig att allt går,

om jag behövde dig
kunde jag bara sträcka ut min hand.

Pappa,
jag vet att jag växte upp,
blev tonåring,
allt förändrades kanske lite grann

Sedan blev jag vuxen,
reste runt jorden,
bosatte mig stundtals i ett annat land,

Men pappa
jag minns dem,
alla ögonblick,
alla stunder av liv

Dem är alltid här hos mig,
inne i mitt hjärta,
jag bär dem med mig,
i varje andetag,
i varje kliv.










Fri vers (Fri form) av alisan
Läst 255 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2015-03-07 23:14



Bookmark and Share


    kattmystik
WOW. Det känns i hela kroppen. Precis som det ska vara.
2015-06-30

  Katinka VIP
Du ser hans värld. Fint!

2015-03-07
  > Nästa text
< Föregående

alisan