Ber om hjälp men du stirrar på mig stint och låtsas ej höra.
Du börjar istället att säga `jag har ett problem, snälla hjälp`
Jag ber om råd men du svarar med en nonchalant ton att jag ska gå vidare.
Du ber om uppmärksamhet och talar högt om att mannen du ligger med ska trycka hårdare på dina bröst.
Jag undviker att berätta vad som händer i mitt liv, jag vill inte höra tonen i din röst,
vill inte höra sucken du ger för att markera att allt som pågår i mitt liv är hopplöst.
vill inte se den ofokuserade blicken i dina ögon under dom två nästa minuter att detta samtal kommer handla om mig och INTE dig.