Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Blåbärssylt

 

Ute är allting grått. Det skymmer till kväll och vind och regn suddar ut
konturer och strukturer och allting omkring mig flyter samman som i ett
vemodigt verk i akvarell.

Turistens Klagan av Cornelis spelar i radion och jag minns dig säga att det var mina skratt du hörde i den.

En hel evighet har passerat sen dess och minnen darrar till i mig i takt med tårarna som faller från ögonvrår, och skårar mina kinder som de pinnar vi skrev glädje med i sanden.

Och om jag blundar tillräckligt länge och tillräckligt hårt kan jag fortfarande känna din värme, och jag kan se digoch dina mjuka, plufsiga kinder, och hur du ler mot mig.

Vi sprang barfota i ångermanländskt sommargräs, vi sköt maskrosor på varandra, vi räknade stjärnfall och myggbett, vi skrattade hysteriskt och hejdlöst, vi grät
och vi kokade blåbärssylt.

Vi delade skratt och tankar och sorg och när det där galet stora blev på tok för stort för mig, tog du hjältelikt emot varje tår och du visade mig vad som verkligen läker sår, och du fick mig att le även när jag trodde att jag inte kunde det.

Våra skratt var avslappnade och anspråkslösa, och det vi hade liksom bara var utan krav, och utan förväntningar.

Vi hade något väldigt fint, och där fanns förståelse och resonans. 
Jag fick vara mig, med dig. Du accepterade mina brister, du förlät mina misstag och när jag hade något att säga lyssnade du tålmodigt utan att oroligt flacka runt med blicken, och du log och nickade som om du förstod precis vad jag sa.

Du var den mesta för mig, och jag tänkte aldrig något annat än att det alltid skulle vara så i evighet.

Din närvaro i mitt liv var lika sjävklar som att jorden är rund och himlen är blå och de var få som fick mig att känna mig älskad, i trygghet, just så som du gjorde.

Men ingenting är självklart. Och ingenting varar i evighet. Tidens gång gör livets visa, och dödens. Och dödens toner skulle eka även i dig.

En hel evighet har passerat sen den dagen du slets ifrån mig och allting blev mörkt i dig, och älskade mormor, du fattas mig.




Fri vers av Sanna Forsman
Läst 417 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2015-03-27 18:07



Bookmark and Share


  Sanna Forsman
Ett varmt tack för kommentarer! Vill bara påpeka att jag inte är ansvarig för radbryten - har försökt ändra, men den vill inte hehe! :)
2015-04-02

  Lars Hedlin
Så fint! Tycker om!
2015-03-29

    Oswaldina
Fint skildrat.
2015-03-28

  Linnéa Sinéad
Väldigt vackert! Och det där med Ångermanländska sommargräs känner jag så väl till.
2015-03-27

  ResenärGenomLivet
Vemodiga minnen...
2015-03-27

  M M Mannheim VIP
Jag tycker om blåbärssylt och jag tycker om din dikt.
2015-03-27
  > Nästa text
< Föregående

Sanna Forsman
Sanna Forsman