All hets har bidragit till smulor i mitt hår.
I min tankebana undrar jag hur schizofrena drömmer.
Är så uttorkad på glädje, så uttorkad på inspiration.
Utmanat ödet för mycket så min önskan kommer aldrig att slå in.
Med all oklarhet och tomhet jag känner vill jag få dig att beundra mig, få dig att kvävas av smärtan jag känner när jag ser dig.

Med dig så inser jag i en klar bild att allt förr strök ner mig med besvikelse, osäkerhet och ängsla.
Låt mig få dig som min enda så kommer det förflutna aldrig spela nån roll.
Sluta håll mitt hjärta i ett järngrepp samtidigt som du klämmer det hårdare och hårdare medans mitt blod sakta färgas till svart.
Varför har du fått mig att vänta på dig sen November?
Samt att jag väntar än.